Japan- del 14

Sista dagarna i Kyoto och resan hem via Paris. Som vi längtar tillbaka till Japan! Det var verkligen en drömresa.

Allt möjligt augusti

En favoritplats. Här övningskörde jag och joggade förbi många gånger under min sista semestervecka.

Så kom jag hem till Malmö. Häng på Tempo för uppdateringar av liv.

Nyttig hamburgare. Typ. Består bl.a. av rödbetsbiff, avokado och en sallad brevid istället för pommes. För att väga upp intogs öl till.

Malmöfestivalen kom till stan. Jag undvek  den så mycket som möjligt, men gick på några konserter. Såg Linnea Henriksson, Warpaint (grymt bra!), Graveyard och First Aid Kit.

Gulligaste festivalkompisen.

Valet närmade sig och hallmattan översköljdes av rasistpropaganda. Det ena mer idiotiskt än det andra. Fy fan!

Lagade smarrig Pasta Puttanesca och drack vin när världen kändes galen.

Gick på Lions loppis och trängdes med folk och hittade en söt liten pall, som min mamma önskade sig.

Sista dagen på månaden kom det stora åsk- och regnovädret. Strömmen gick, men vår källare klarade sig rätt bra (till skillnad från många andras). Ägnade mig åt att plocka rädisor på balkongen och promenera runt Pildammsparken.

Kinnekulle och bilpromenad

En semestersöndag började med några olika loppisbesök i Lundsbrunn. Massor av grejer, men inte så mycket bra.

Lagom till lunch kom vi till ett ställe som heter Berget Orangeriet. Där fanns världssöta stugor.

Och -hör och häpna- ett stort orangeri.

Där fanns mat!

Och glada svärföräldrar.

Urgod chevrésallad!

Svettiga efterrättsätare.

Där fanns också tjurar.

Och vackra ladugårdsfönster.

Utflykten fortsatte. Vi hamnade på Kinnekulle Antik, som snabbt blev en favorit för mig. Jättefint hus, massor av intressanta grejer och en trevlig ägare.

Jag kom därifrån med en tjusig Vouge från 1963, som Karl så fint förevisar. Diana Wreeland var chefredaktör och Joan Didion skrev artikel. <3

Efter ett rejält åskoväder och en paus hemma for Karl och jag ut på en bilpromenad (som min körskollärare kallar det). Vi funderade på att bada, men det var alldeles för kallt i vattnet.

Vi åkte vidare och himlen bjöd på vackra färger och dramatiska moln.

Vi hamnade i Råda. Där kollade vi utsikten över Lidköping, Vänern och Kinnekulle. Och ett grustag. Vi traskade ut i gräset och Karl var nostalgisk över barndomens pulkabackar, medan solen sakta gick ner och fukten steg upp ur ängarna. En smula magiskt.