Mot landet!

Härom helgen satte Karl och jag oss på ett tåg, såg solen gå ned över den skånska slätten och tjuvlyssnade på femtonårigar på väg till hemmafest. 

Vårt mål var Axel och hans stuga. Han välkomnade oss med mat på bordet. Hur mycket tycker man inte om det?!

Resten av kvällen pratade vi om miljö och politik, som man så ofta gör med Axel. Och blev glad i själen av pastellfärgade ägg och att ölen och stearinet hade exakt samma nyans. Min själ gillar sannerligen de små sakerna i livet.

Och så gick vi så klart på den obligatoriska mörkerpromenaden runt ägorna. Månen var klotrund och fredagskvällen smått perfekt. I sin enkelhet.